.

     Två minuter efter pappa köpt den så ringer min kära vän Clara, som jag inte har träffat på evigheter, och frågar om jag vill följa med på Laser Doom med henne och några gemensamma kompisar från Dalarna och det är väll inget man tackar nej till? Så jag kollar på halva pjäsen, Mästaren och Margerita, som jag inte fattar någonting alls av sen tar jag tunnelbanan till Clara i Hammarbyhöjden.

     En öl senare sitter jag på tunnelbanan igen men den här gången mot Rådmansgatan. Det var hur kul som helst att spela men jag var mycket sämre än de andra två gångerna jag spelat, eller spelade jag mot bättre personer nu? Efter det blev det ett snabbt besök på McDonalds sen åkte vi till Clara igen. Hon somnade omgående medan jag och hennes lillebror Lucas låg och kollade på dåliga filmer till fyra på morgonen innan vi somnade. De andra från Dalarna sov inte där. 

     När jag vaknade i morse och ringde pappa och jag fick höra de underbara orden att jag skulle möta honom i Sickla om 50 min. Så det blev en super snabb dusch och sminkning och sen sprang jag till Skärmarbrink för att missa tunnelbanan, men jag hann! Jag är så duktig så! Där ifrån åkte jag till Hästhagen, Nacka för att kolla på ett hus. Men det var tyvärr utom räddning var helt förfärligt fult! Hästhagen är ju annars ett mysigt område. 

     Efter det blev det en snabb lunch/fika på Koloni Garden i Sickla för att sedan åka på nästa visning i Saltsjö-Duvnäs, Nacka. Jag och Simone älskade huset. Utsidan var inget speciellt men inuti var det så fint. Men vi får se hur det blir med det. 

     Sedan bar det av mot Fredhäll för att lämna Mona vid henne bil och därifrån åkte hon hem till Täby och jag, pappa och Simone åkte till Gamla Stan för att kolla på restaurangen pappa köpt. Tyvärr hade han inte nyckeln men det jag såg var oerhört fint. Får ta och lägga upp bilder när jag vart där inne och fotat. Sen blev det att åka hemåt och äta middag.

     När jag satt vid köksön och åt min sallad och tittade ut över havet så kände jag en sådan sorg över att lämna det här huset! Det är här jag har tillbringat mina 17 år, det är här jag har alla mina minnen ifrån. Jag som älskar förändringar vill gärna flytta men att flytta från allt det här. Jag vet inte... Men det är något jag måste göra ser det ut som. Men tänk er att kunna gå ner till en brygga precis vid huset på sommarn och lägga er och sola eller bada. Det är så fantastiskt. Att vakna till alla underbara soluppgångar... jag kommer aldrig få uppleva det igen antagligen. Det är inte så många hus som ligger så här. Men det lär gå bra hoppas jag. Nu får önska mig lycka till att släppa taget från allt detta. 

Detta är dock under byggnad men hittade inga nyare bilder. Nu är muren fixad och vi har en trappa ner från huset.