Lyckopiller
Kände att jag behövde skriva ner en grej jag satt och tänkte på hela buss resan hem för några timmar sedan och vart är bästa platsen om inte här på bloggen. Nu kommer de besökare jag har på bloggen tro att jag bara vill skryta med så är det inte, det var den roligaste dagen i mitt liv och jag tycker att man får skriva ner sådant vem man än var med den kvällen!
Jag satt och lyssnade på Mando Diao på bussen och kom genast att tänka på min kväll i Göteborg för ungefär ett år sedan. Min låtsadspappa, Mattis kompis Tillman jobbade på EMA då och jag fick VIP band till Pier Pressure och Metal Town. På metaltown var jag med några kompisar så utnyttjade inte mitt VIP band som fick in mig i VIP baren. Men på Pier Pressure var jag med mamma och massa kompisar till henne och Mattis i VIP baren. Efter ett tag märker jag att sångaren i det bandet jag lyssnade på mest under den perioden var där, några meter ifrån mig bara! Anders Fridén, sångare i In Flames. Jag sprang till Tillman och bad honom presentera mig eftersom de kände varandra och det gjorde han. Jag var så lycklig då! Vi stod och snackade ett tag och hade riktigt trevligt sen gick jag och satte mig igen. Ett tag senare kommer Bam Magera och Missy dit också, snacka om att jag blev exalterad! Gick fram och pratade lite och tog kort med dem.
Kvällen fortsatte med: Stå på scenen med mamma och Anders Fridén när My Chemical Romance spelade, gå på efterfest på Trädgården med många av artisterna bla. medlemmarna i Mando Diao och Anders Fridén, sitta och snacka med Fridén i timmar på Trädgården, ta en taxi med Anders och mamma till Tillmans hotell, sitta på Tillmans hotellrum och dricka öl från 7-eleven, ta taxi hem med mamma och Anders vid 6 tiden, komma till hotellet och sova.
Gissa om jag hade galet kul! Det går liksom inte att beskriva allt som hände, men det förstår väll alla. Skulle kunna sätta mig och skriva i evigheter då. Efter Göteborg åkte jag och mamma till Roskilde, gissa vilka som spelade där? In Flames. Självklart stod jag längst fram och skrek och hoppade. När Anders kollade ut över publikhavet lyckades han se mig och jag vinkade som en galning och fick en vink tillbaka! Lycka!
Jag antar att alla förstår att jag självklart inte lägger ut några av bilderna jag tog den kvällen på bloggen eller internet över huvudtaget. Känns fel mot Bam, Missy och Anders. De sitter på väggen i mitt rum istället! Där jag kan kolla varje morgon och bli glad och tänka på allt roligt jag har varit med om under mina 17 år!
Kommentarer
Trackback
