Walther von der Vogelwiede
Där under linden
bort på ängen
kanske ni finner en säng för två.
Försök och finn den!
I den sängen bröt vi blomster och strå.
Intill skogen i en dal,
Tandaradej!
söng så skönt en näktergal
När jag i hagen
kom på stigen,
var han redan där min vän.
I famn blev jag tagen,
sannerligen,
så att jag känner mig salig än.
Kysste han mig? O heliga fru!
Se, vad min mun är röd ännu!
Av blomster en matta
han brett på ängen
till vilobädd så ljuvelig.
I mjugg måste skratta
åt den sängen
envar som kom på samma stig.
Lätt på rosorna man såg,
Tandaradej!
platsen där mitt huvud låg.
Fick någon höra
vad som hann hända,
Gud, vad jag skulle skämmas då!
Vad han fick göra
ingen enda
någonsin får veta utom vi två,
och en liten fågel till,
Tandaradej!
som jag hoppas tiger still.
Kommentarer
Trackback
